valen man gör

Min största dröm när jag var yngre var att spela tennis hela livet, och att bli bäst. Jag ville bli bäst i hela världen. Min idol var belgiskan Justine Henin  Hardenne, jag ville va exakt som hon. För att bli det så krävs det betydligt mer än vad man tänkte, när man va liten. Jag la av med tennisen helt för 2-3 år sen. Det va mitt val som kändes rätt då. Jag ville helt enkelt inte mer. 

Idag spelade jag, för kul, och gud vad roligt det är. Jag glömmer bort det alldeles för ofta. Och jag blir lika nostalgisk varje gång jag spelar. Det som känns bra är att man fortfarande har "spelet" i sig, men så undrar man ju hur långt man hade kommit om man hade fortsatt, tänk om....såna tankar får mig deprimerad.

Hur som, idag lirade jag. Jag är låångt ifrån ett proffs, och jag kommer aldrig bli det heller. Men jag kan spela och kommer fortsätta med det för fan vad kul det är, synd det blir så sällan...